Herregud! Vilka veckor d varit. Fullt ös hela tiden. Jobbet har gått i 180, matrast har inte varit aktuellt flera dagar, bara ut o slänga i sig kkärt o sen ut igen. Övertid. D sköna är dock att jag ändå har tyckt att d är kul att gå till jobbet, att jag gjort nytta. Men tänk om politikerna kunde förstå att detta inte är hållbart för patienterna. Nu är jag politikernas dröm; jag visar intr för patienterna och anhöriga att jag är stressad o jag lyssnar när de vill prata. Men jag kan inte lägga den extra tid hos dem som jag velat o som de säkerligen behövt!

 

Hemma har jag gjort d som varit nödvändigt. Ingen energi till att göra julkorten, pyssla med dem. När allt som ska göras är gjort har jag slängt mig i soffan. Idag har dock energin varit tillbaka så julkorten har fått sig en till omgång. Gött! Fast nu börjar jag tröttna på dem o sanningen har inställt sig;

vem kommer fatta hur mkt tid o omsorg som ligger bakom dem? De kommer att hamna direkt i bingen. Skit samma! Jag hade kul, nästan hela tiden, när jag gjorde dem!